Skitnödig?

Stor rubrik på Aftonbladet.se: Kvinna växte fast - på toalettstolen.

Enligt artikeln skulle kvinnan ha suttit på dass i 2 år, och det hade resulterat i att skinnet hade "växt fast" runt toalettringen. Alriiiiiight... Hade hon slagit vad med någon? Var hon psykiskt störd? Eller helt enkelt väldigt skitnödig?

Ha ha. Ha ha ha ha. Tror Aftonbladet på riktigt att någon går på det där?! Mycket dumt har man hört, men det här är ju uppe i topp och konkurrerar med de andra artiklarna-som-tar-priset-i-dumhet.

Ryggont och kommande hjärtesmärta

Just nu befinner jag mig i Malmö hos älsklingen. Imorgon måste jag tyvärr åka hem, tillbaka till skola och jobb. Suck. Så tråkigt att lämna, men framförallt otroligt jobbigt... som alltid. En vecka eller två veckor brukar gå fort i vanliga fall, men när man ska leva dagarna fylld med saknad så går det extremt sakta. Helst av allt skulle jag vilja krama min älskling jämt och ständigt...

Inte nog med denna hjärtesmärta, ryggont har jag också lyckats få. Började när jag körde igång med extrajobbet som ju innebär att sitta i kassa i många timmar. Obekväm stol och konstiga vridningar gör ju inte ryggen lycklig direkt. Brukar försvinna när jag slutat jobba, men ibland kommer det tillbaka även på ledig tid, som nu. Mindre skönt. Tänker då på dom som sitter i den där kassan varje dag... dom kan ju inte må bra i kroppen. Och nej, det är faktiskt inte samma sak att sitta framför en dator. För det första så vrider man inte kroppen i massa konstiga vinklar, och för det andra så kan man resa sig upp och sträcka på sig, vilket man inte kan om man har en tre-fyra meterskö att jobba av... Nu märker jag ju iofs att jag talar emot mig själv, eftersom jag ju faktiskt sitter framför en dator i detta nu och har ont i ryggen. Hehe.

Nä. Nu borde jag planera för mitt projekt i kursen Interaktiv Multimedia. Ska göra två webbsidor i Flash. Det är många som ogillar hela webbsidor i Flash, typ... the_eyelius? Men snyggt blir det iallafall. Eller ja... det återstår ju att se. På återseende!

Relationer - även på datorn

Såhär kan man också underhålla sig en torsdagseftermiddag i skolan.

Bra vs. dåligt

Dagens dåliga saker:

Var aptrött när jag vaknade. Snoozade tio gånger. Minst.

Vilade ögonen en (ja, EN!) sekund på föreläsningen (samma lärare som i föregående inlägg) och fick åter igen 80 personers blickar på mig: "Nejmen, nu sover hon igen! Samma tjej som förra veckan!". Började känna mig lite smått mobbad här, för det fanns faktiskt ett antal personer som låg och sov DJUPT under dagens föreläsning! Läraren förtydligade det dock på laborationen senare på dagen: "Ja, jag skämtar med dig. Men jag ser att du kan ta det". Alright...

Min granne verkar vara en kontaktsökare. Pratade med mig halva vägen till skolan, för vi skulle givetvis (suck...) gå åt samma håll. För helvete, lämna mig ifred, klockan är åtta och jag vill inte prata med dig!

Det tråkigaste var dock att min älskling gav mig beskedet om att han kommer på lördag istället för på fredag. Snyft. Jag har bara varit ifrån honom några dagar, men saknar honom galet mycket. Jag vill vara med honom jämt. Han är bäst. Och han gör mig så lycklig.

Dagens bra saker:

Pappsen hälsade på mig idag. Skulle hjälpa mig med en sak i lägenheten. Det var snällt. Men det var inte därför som jag blev glad... utan för att han smakade på min lasagne och sa: "Jamen, du kan ju laga mat!". Ett litet steg för mänskligheten, ett ENORMT steg för mig!

Träffade fina vännerna på haket. Dom är för goa. Träffade även en klasskompis när jag skulle gå. Har inte sett henne på evigheter. Det visar sig att hon har hoppat av, och ska bara gå vissa kurser. Jag blev glad av att träffa henne, det är en härlig tjej! Vi bestämde för oss att styra upp något inom det närmsta, kanske en ny vinprovning :-)

Så... summa summarum, de dåliga sakerna överväger visst de bra sakerna ser jag. Kanske inte världens bästa dag. Men det blir bättre! Imorgon är jag ledig och då ska jag förhoppningsvis orka släpa mig till gymmet, och på lördag kommer min älskling. Jag lääääängtar!

Konsten att göra bort sig inför 80 personer

Vaknade risig idag. Har åkt på en förkylning som kände för att bryta ut på riktigt idag. Ville dock inte missa skolan denna dag, då jag hade både en viktig föreläsning samt en labb. Släpade mig upp och drog till skolan.

Så började då föreläsningen. Intressant men... jag mådde inte speciellt bra. Trött i kroppen, risig näsa, kli i halsen. Kände hur ögonlocken började ge vika, men lyckades dock hålla mig vaken. Så hade vi en kvarts rast, jag satt däckad, orkade inte resa på mig. Under del två av föreläsningen blev det dock skitjobbigt. Jag däckade. På riktigt. Alltså... inte somnade till en sekund, utan snarare... 15 minuter.

Och så helt plötsligt, när jag precis börjar infinna mig i något konstigt drömtillstånd, hör jag en röst... långt borta... "tjejen på fjärde raden...". Jag vaknar till, och inser att 80 pers stirrar på mig! Inklusive föreläsaren. Han tittar rakt på mig och frågar: "Ja, du, tjejen på fjärden raden som sover, du kanske kan svara på min fråga?". Jag tittar mig runt, och inser att... svaret på hans fråga står faktiskt på powerpointen. Så mitt otroligt intelligenta svar är "Ja, svaret är ju det som står på powerpointen". Föreläsaren: "Aj fan... det har du ju rätt i". Så får jag helt plötsligt dåligt samvete, för det var ju inte meningen att somna! Han är ju duktig och pedagogisk och... jag var ju sjuk. Så jag inser att jag måste säga något snällt, alltså formas tanken "Förlåt, det är inte du som är ointressant, det är jag som är jävligt risig idag". Det som istället kommer ut ur min mun blir "Alltså, det är inte du som är intressant...". Vilket givetvis leder till ett asgarv av hela klassen. "Tack" säger föreläsaren "guldstjärna i kanten för det".

Gick och knarkade kaffe på rasten. Var tvungen att piggna till. Går fram till föreläsaren i pausen för att fråga en sak. Han bemöter mig med "Godmorgon!". Jag fick då, tack och lov, fram originaltanken... som ju var att jag var risig i kroppen. Men jag fick fan lida för det där resten av dagen iallafall. På labben skulle det ju skämtas om det hela tiden. Anyway, det blev inga hard feelings som tur var, då han sa "Du får gärna sova, du får bara stå ut med att jag terroriserar dig". Får väl vara glad att man somnade inför rätt lärare...

För när jag var 14 år eller liknande, så hade jag en fysiklektion. Jag råkade somnade till på en lektion (på en hård jävla trästol, hur fan kan det gå till?!), och vaknade av att läraren drämmer i sin pekpinne i mitt bord så jag håller på att få en hjärtattack! Han var inte så glad att jag hade somnat på hans lektion...

(men whattahell... jag var 14 år. Inte fan tyckte jag fysik var kul.)

Carin Hjulström-Livh - den mest osympatiska människan på länge

Hamnade på SVT2 och Carin 21.30. Har alltid tyckt att Carin Hjulström-Livh är rätt duktig, men idag var det fanimej katastrof.

Det handlade om missbruk. På plats var politikern Erika Lejonroos och skådespelaren Göran Stangertz. Erika är gammal drogmissbrukare och Göran gammal alkoholist.

Och där satt dom. Öppnade upp sig inför så många människor. Jag hörde mest Erika berätta om sitt tidigare missbruk, där hon började röka hasch tidigt för att sedan övergå till heroin vid 18 års ålder. Hennes föräldrar separerade, blev ihop igen... fram och tillbaka. Hon flyttade mycket, var alltid den nya tjejen. Alltid det nya objektet som skulle granskas. Pressen var stor. Det fanns inte mycket trygghet. Hon tog sin tillflykt till drogerna. En historia som berättats många gånger, som så många mer än hon har varit med om. Men inte ska den tas på mindre allvar för det.

Och så har vi Carin Hjulström-Livh. Som alltså har bjudit in två människor till sitt program för att tala missbruk. Och hon har en total avsaknad av sympati, empati och ja... till och med känslor. För även om båda gästerna nu lever ett drägligt liv så syns det på dom, speciellt Erika, att det är jobbigt att prata om det gamla livet. Men Carin pladdrar på, och avbryter gärna. Frågorna ställs med en pigg och glad röst, ungefär som att dom pratar om vädret. "Varför började du med droger? Var du inte rädd? När gick du över till tyngre droger?" och så vidare... hela tiden med den där enerverande, hjärtlösa rösten.

Det värsta kommer dock i slutet av programmet, då dom två gästerna ska få tävla mot varandra i ett litet spexigt spel som heter "Dead or Alive?". Det går alltså ut på att Carin visar upp bilder på olika kändisar som har/har haft olika missbruk, och så ska gästerna svara på om dom lever eller är döda.

Alltså... fy fan. Inte för att jag är knusslig eller så... det klagas alldeles för mycket på löjliga saker i samhället, men det här tycker till och med jag gick över gränsen. Och då ska detta ändå vara public service! Hade det visats på någon slaskkanal, typ Kanal5, så hade man kanske haft en viss förståelse, just för att det är en slaskkanal som sänder en massa skit. Men att detta spel, "Dead or Alive", har tagit sig in i public service-sfären... jag blir lite förvånad.

Det är väl bra att dom tar upp ämnet missbruk, men man tycker ju att public service borde ha lite vanligt hyfs... vilket innebär en gnutta sympati.

Carrie Underwood - So Small

"And what you've been out there searching for forever
Is in your hands"