Konsten att göra bort sig inför 80 personer

Vaknade risig idag. Har åkt på en förkylning som kände för att bryta ut på riktigt idag. Ville dock inte missa skolan denna dag, då jag hade både en viktig föreläsning samt en labb. Släpade mig upp och drog till skolan.

Så började då föreläsningen. Intressant men... jag mådde inte speciellt bra. Trött i kroppen, risig näsa, kli i halsen. Kände hur ögonlocken började ge vika, men lyckades dock hålla mig vaken. Så hade vi en kvarts rast, jag satt däckad, orkade inte resa på mig. Under del två av föreläsningen blev det dock skitjobbigt. Jag däckade. På riktigt. Alltså... inte somnade till en sekund, utan snarare... 15 minuter.

Och så helt plötsligt, när jag precis börjar infinna mig i något konstigt drömtillstånd, hör jag en röst... långt borta... "tjejen på fjärde raden...". Jag vaknar till, och inser att 80 pers stirrar på mig! Inklusive föreläsaren. Han tittar rakt på mig och frågar: "Ja, du, tjejen på fjärden raden som sover, du kanske kan svara på min fråga?". Jag tittar mig runt, och inser att... svaret på hans fråga står faktiskt på powerpointen. Så mitt otroligt intelligenta svar är "Ja, svaret är ju det som står på powerpointen". Föreläsaren: "Aj fan... det har du ju rätt i". Så får jag helt plötsligt dåligt samvete, för det var ju inte meningen att somna! Han är ju duktig och pedagogisk och... jag var ju sjuk. Så jag inser att jag måste säga något snällt, alltså formas tanken "Förlåt, det är inte du som är ointressant, det är jag som är jävligt risig idag". Det som istället kommer ut ur min mun blir "Alltså, det är inte du som är intressant...". Vilket givetvis leder till ett asgarv av hela klassen. "Tack" säger föreläsaren "guldstjärna i kanten för det".

Gick och knarkade kaffe på rasten. Var tvungen att piggna till. Går fram till föreläsaren i pausen för att fråga en sak. Han bemöter mig med "Godmorgon!". Jag fick då, tack och lov, fram originaltanken... som ju var att jag var risig i kroppen. Men jag fick fan lida för det där resten av dagen iallafall. På labben skulle det ju skämtas om det hela tiden. Anyway, det blev inga hard feelings som tur var, då han sa "Du får gärna sova, du får bara stå ut med att jag terroriserar dig". Får väl vara glad att man somnade inför rätt lärare...

För när jag var 14 år eller liknande, så hade jag en fysiklektion. Jag råkade somnade till på en lektion (på en hård jävla trästol, hur fan kan det gå till?!), och vaknade av att läraren drämmer i sin pekpinne i mitt bord så jag håller på att få en hjärtattack! Han var inte så glad att jag hade somnat på hans lektion...

(men whattahell... jag var 14 år. Inte fan tyckte jag fysik var kul.)