Skitnödig?

Stor rubrik på Aftonbladet.se: Kvinna växte fast - på toalettstolen.

Enligt artikeln skulle kvinnan ha suttit på dass i 2 år, och det hade resulterat i att skinnet hade "växt fast" runt toalettringen. Alriiiiiight... Hade hon slagit vad med någon? Var hon psykiskt störd? Eller helt enkelt väldigt skitnödig?

Ha ha. Ha ha ha ha. Tror Aftonbladet på riktigt att någon går på det där?! Mycket dumt har man hört, men det här är ju uppe i topp och konkurrerar med de andra artiklarna-som-tar-priset-i-dumhet.

Ryggont och kommande hjärtesmärta

Just nu befinner jag mig i Malmö hos älsklingen. Imorgon måste jag tyvärr åka hem, tillbaka till skola och jobb. Suck. Så tråkigt att lämna, men framförallt otroligt jobbigt... som alltid. En vecka eller två veckor brukar gå fort i vanliga fall, men när man ska leva dagarna fylld med saknad så går det extremt sakta. Helst av allt skulle jag vilja krama min älskling jämt och ständigt...

Inte nog med denna hjärtesmärta, ryggont har jag också lyckats få. Började när jag körde igång med extrajobbet som ju innebär att sitta i kassa i många timmar. Obekväm stol och konstiga vridningar gör ju inte ryggen lycklig direkt. Brukar försvinna när jag slutat jobba, men ibland kommer det tillbaka även på ledig tid, som nu. Mindre skönt. Tänker då på dom som sitter i den där kassan varje dag... dom kan ju inte må bra i kroppen. Och nej, det är faktiskt inte samma sak att sitta framför en dator. För det första så vrider man inte kroppen i massa konstiga vinklar, och för det andra så kan man resa sig upp och sträcka på sig, vilket man inte kan om man har en tre-fyra meterskö att jobba av... Nu märker jag ju iofs att jag talar emot mig själv, eftersom jag ju faktiskt sitter framför en dator i detta nu och har ont i ryggen. Hehe.

Nä. Nu borde jag planera för mitt projekt i kursen Interaktiv Multimedia. Ska göra två webbsidor i Flash. Det är många som ogillar hela webbsidor i Flash, typ... the_eyelius? Men snyggt blir det iallafall. Eller ja... det återstår ju att se. På återseende!

Relationer - även på datorn

Såhär kan man också underhålla sig en torsdagseftermiddag i skolan.

Bra vs. dåligt

Dagens dåliga saker:

Var aptrött när jag vaknade. Snoozade tio gånger. Minst.

Vilade ögonen en (ja, EN!) sekund på föreläsningen (samma lärare som i föregående inlägg) och fick åter igen 80 personers blickar på mig: "Nejmen, nu sover hon igen! Samma tjej som förra veckan!". Började känna mig lite smått mobbad här, för det fanns faktiskt ett antal personer som låg och sov DJUPT under dagens föreläsning! Läraren förtydligade det dock på laborationen senare på dagen: "Ja, jag skämtar med dig. Men jag ser att du kan ta det". Alright...

Min granne verkar vara en kontaktsökare. Pratade med mig halva vägen till skolan, för vi skulle givetvis (suck...) gå åt samma håll. För helvete, lämna mig ifred, klockan är åtta och jag vill inte prata med dig!

Det tråkigaste var dock att min älskling gav mig beskedet om att han kommer på lördag istället för på fredag. Snyft. Jag har bara varit ifrån honom några dagar, men saknar honom galet mycket. Jag vill vara med honom jämt. Han är bäst. Och han gör mig så lycklig.

Dagens bra saker:

Pappsen hälsade på mig idag. Skulle hjälpa mig med en sak i lägenheten. Det var snällt. Men det var inte därför som jag blev glad... utan för att han smakade på min lasagne och sa: "Jamen, du kan ju laga mat!". Ett litet steg för mänskligheten, ett ENORMT steg för mig!

Träffade fina vännerna på haket. Dom är för goa. Träffade även en klasskompis när jag skulle gå. Har inte sett henne på evigheter. Det visar sig att hon har hoppat av, och ska bara gå vissa kurser. Jag blev glad av att träffa henne, det är en härlig tjej! Vi bestämde för oss att styra upp något inom det närmsta, kanske en ny vinprovning :-)

Så... summa summarum, de dåliga sakerna överväger visst de bra sakerna ser jag. Kanske inte världens bästa dag. Men det blir bättre! Imorgon är jag ledig och då ska jag förhoppningsvis orka släpa mig till gymmet, och på lördag kommer min älskling. Jag lääääängtar!

Konsten att göra bort sig inför 80 personer

Vaknade risig idag. Har åkt på en förkylning som kände för att bryta ut på riktigt idag. Ville dock inte missa skolan denna dag, då jag hade både en viktig föreläsning samt en labb. Släpade mig upp och drog till skolan.

Så började då föreläsningen. Intressant men... jag mådde inte speciellt bra. Trött i kroppen, risig näsa, kli i halsen. Kände hur ögonlocken började ge vika, men lyckades dock hålla mig vaken. Så hade vi en kvarts rast, jag satt däckad, orkade inte resa på mig. Under del två av föreläsningen blev det dock skitjobbigt. Jag däckade. På riktigt. Alltså... inte somnade till en sekund, utan snarare... 15 minuter.

Och så helt plötsligt, när jag precis börjar infinna mig i något konstigt drömtillstånd, hör jag en röst... långt borta... "tjejen på fjärde raden...". Jag vaknar till, och inser att 80 pers stirrar på mig! Inklusive föreläsaren. Han tittar rakt på mig och frågar: "Ja, du, tjejen på fjärden raden som sover, du kanske kan svara på min fråga?". Jag tittar mig runt, och inser att... svaret på hans fråga står faktiskt på powerpointen. Så mitt otroligt intelligenta svar är "Ja, svaret är ju det som står på powerpointen". Föreläsaren: "Aj fan... det har du ju rätt i". Så får jag helt plötsligt dåligt samvete, för det var ju inte meningen att somna! Han är ju duktig och pedagogisk och... jag var ju sjuk. Så jag inser att jag måste säga något snällt, alltså formas tanken "Förlåt, det är inte du som är ointressant, det är jag som är jävligt risig idag". Det som istället kommer ut ur min mun blir "Alltså, det är inte du som är intressant...". Vilket givetvis leder till ett asgarv av hela klassen. "Tack" säger föreläsaren "guldstjärna i kanten för det".

Gick och knarkade kaffe på rasten. Var tvungen att piggna till. Går fram till föreläsaren i pausen för att fråga en sak. Han bemöter mig med "Godmorgon!". Jag fick då, tack och lov, fram originaltanken... som ju var att jag var risig i kroppen. Men jag fick fan lida för det där resten av dagen iallafall. På labben skulle det ju skämtas om det hela tiden. Anyway, det blev inga hard feelings som tur var, då han sa "Du får gärna sova, du får bara stå ut med att jag terroriserar dig". Får väl vara glad att man somnade inför rätt lärare...

För när jag var 14 år eller liknande, så hade jag en fysiklektion. Jag råkade somnade till på en lektion (på en hård jävla trästol, hur fan kan det gå till?!), och vaknade av att läraren drämmer i sin pekpinne i mitt bord så jag håller på att få en hjärtattack! Han var inte så glad att jag hade somnat på hans lektion...

(men whattahell... jag var 14 år. Inte fan tyckte jag fysik var kul.)

Carin Hjulström-Livh - den mest osympatiska människan på länge

Hamnade på SVT2 och Carin 21.30. Har alltid tyckt att Carin Hjulström-Livh är rätt duktig, men idag var det fanimej katastrof.

Det handlade om missbruk. På plats var politikern Erika Lejonroos och skådespelaren Göran Stangertz. Erika är gammal drogmissbrukare och Göran gammal alkoholist.

Och där satt dom. Öppnade upp sig inför så många människor. Jag hörde mest Erika berätta om sitt tidigare missbruk, där hon började röka hasch tidigt för att sedan övergå till heroin vid 18 års ålder. Hennes föräldrar separerade, blev ihop igen... fram och tillbaka. Hon flyttade mycket, var alltid den nya tjejen. Alltid det nya objektet som skulle granskas. Pressen var stor. Det fanns inte mycket trygghet. Hon tog sin tillflykt till drogerna. En historia som berättats många gånger, som så många mer än hon har varit med om. Men inte ska den tas på mindre allvar för det.

Och så har vi Carin Hjulström-Livh. Som alltså har bjudit in två människor till sitt program för att tala missbruk. Och hon har en total avsaknad av sympati, empati och ja... till och med känslor. För även om båda gästerna nu lever ett drägligt liv så syns det på dom, speciellt Erika, att det är jobbigt att prata om det gamla livet. Men Carin pladdrar på, och avbryter gärna. Frågorna ställs med en pigg och glad röst, ungefär som att dom pratar om vädret. "Varför började du med droger? Var du inte rädd? När gick du över till tyngre droger?" och så vidare... hela tiden med den där enerverande, hjärtlösa rösten.

Det värsta kommer dock i slutet av programmet, då dom två gästerna ska få tävla mot varandra i ett litet spexigt spel som heter "Dead or Alive?". Det går alltså ut på att Carin visar upp bilder på olika kändisar som har/har haft olika missbruk, och så ska gästerna svara på om dom lever eller är döda.

Alltså... fy fan. Inte för att jag är knusslig eller så... det klagas alldeles för mycket på löjliga saker i samhället, men det här tycker till och med jag gick över gränsen. Och då ska detta ändå vara public service! Hade det visats på någon slaskkanal, typ Kanal5, så hade man kanske haft en viss förståelse, just för att det är en slaskkanal som sänder en massa skit. Men att detta spel, "Dead or Alive", har tagit sig in i public service-sfären... jag blir lite förvånad.

Det är väl bra att dom tar upp ämnet missbruk, men man tycker ju att public service borde ha lite vanligt hyfs... vilket innebär en gnutta sympati.

Carrie Underwood - So Small

"And what you've been out there searching for forever
Is in your hands"

Bokstäver

Oh no, jag är inte så duktig på att uppdatera den här bloggen. Men just nu fick jag en ingivelse...

Hemma på tvåtimmarslunch. Har haft en fyratimmars labb i skolan idag, i kursen Bild&FotoTeknik. Skittråkigt var det. Men kanske givande. Någonstans. Kom dock ihåg mer än vad jag trodde... Fotade ju en del för några år sedan. Men som dom flesta andra intressen man har, så rinner dom ut i sanden.

Skolan går för övrigt bättre. Mycket bättre lärare den här terminen. Kompetenta lärare som faktiskt vet vad dom snackar om. Känns bra. Imorgon programmering... riktigt kul. Jag kanske kommer trivas hyfsat bra den här terminen trots allt, så länge jag slipper se vår programledare (tant 60 år, bomull i hjärnan, ändå har hon en filosofie kandidat... hmm).

För övrigt är det jävligt tråkigt väder här. Det regnar i princip hela tiden. Sånt där irriterande duggregn som bara finns för att reta gallfeber på en.

Det här inlägget blev ju jäkligt deprimerande. Lovar gladare i nästa :-)

På återseende!

Dags att utöka rubrikförrådet, Aftonbladet?

Fredag!

Vännerna på plats: Check. Klänning på: Check. E:s suspekta musik (på hög volym så vi terrar musik-grannen tillbaka): Check.

Det är freedag! Och trots att jag har varit ledig i snart en månad (herregud!) så känns det alltid lika kul att gå ut med tjejerna. Ikväll blir det dock lugnt, då planerna egentligen var att ta det lugnt ikväll och gå ut imorgon... Men eftersom det är pianobar i krogen som ligger i samma hus (och kan det möjligen ha någon inverkan att Paris snubbe jobbar där...?!), så går vi dit en sväng och myser lite. Saknar förstås min man, som vanligt, trots att jag kom hem från honom igår.

Jag hoppas man får önska låt... då vet jag vilken E ska önska. Hon har nästan tagit över grannens roll idag, hon terrar mig med den här låten:





Vad ska man säga? Nej, det finns inte så mycket att säga... Ibland undrar man. Haha.

Mina skumma grannar

Jag har två grannar i detta hus som stör mig jävligt mycket.

Den som stör mig mest är Borrmannen. Jag vet inte var någonstans i byggnaden som han bor, men när han borrar så hörs det fanimej överallt (det har jag bevis på, Paris snubbe bor snett över mig, och han hör också Borrmannen). Borrmannen är ett mysterium. Visst är det helt förståeligt att människor måste borra när de ska sätta upp tavlor och liknande, men oftast brukar detta göras på en och samma gång. Borrmannen är helt oregelbunden. Han kan likaväl borra klockan tio på morgonen som halv ett på natten. Ibland borrar han jättehårt, ibland borrar han jättesvagt så det surrar i hela min lägenhet. Ett irriterande jävla surr från odefinierbar plats. Det psykar mig. Det kanske är hans mål, att psyka grannarna? Isåfall har han lyckats. (och ja, Borrmannen kan lika gärna vara Borrkvinnan, för jag vet ju inte vem det är)

Den andra grannen är en snubbe som bor två våningar över mig, i en exakt likadan lägenhet som min. Jag var där på fest en gång. Han är väl i 25-årsåldern men beter sig som om han är 18 och precis har flyttat hemifrån. Varenda onsdag, fredag och lördag samt ibland även andra dagar så startar han upp sin musik så det dunkar ner genom väggarna. Tro nu inte att jag är Den Sura Granntjejen, för så är inte fallet. Jag störs faktiskt inte speciellt mycket av grannar som dunkar musik. Det som jag stör mig på är VALET av musik. Den här killen kör samma låt om och om igen. När jag var där på fest mördade han låten "Apologize". Jag trodde jag skulle kräkas om jag hörde den en gång till. Ikväll är det låten "My Cool" som snurrar. Jag blir galen. GALEN. Byt låt för fan!

För att ni ska lida lika mycket som jag... Varsågoda, tryck Play och vrid upp volymen. Kör sedan låten på repeat i några timmar. Trevlig kväll!

Rod Stewart...?

Hej alla glada! Bloggen och jag har haft jullov, därav avsaknaden av skriverier. Men igår fick jag höra de mest sjuka sakerna, så jag kan inte vara tyst längre.

Igår mötte jag upp polarna för en fika, det slutade med en heldag. Efter fika gick vi och bowlade (jag kom inte sist... yey) och sen drog vi en öl. Okej, två öl. Jag och Paris blev glada som vanligt och fnittrade oss hemåt hyfsat tidigt, då hon skulle till sin karl som lämpligt nog bor våningen över mig. Jag joinade dom, vilket var trevligt men kanske inte helt rätt då det slutade med i en enorm saknad över min egen man... Nåja, efter lite intag av alkoholhaltiga drycker så ramlade jag ner till mitt och somnade. Det var lite ensamt.

Det var dock inte detta som var sjukt. Utan E:s berättelse om sina drömmar. Det här delade hon med sig av igår (inte helt tyst, på fiket): "Ni vet, när man inte har haft sex på länge... då börjar man ju drömma om sex. Och igårnatt hade jag en så skön dröm. Jag stod och bakade kakor, och så kom Rod Stewart upp bakifrån...".

Whattahell? ROD STEWART? I en sexdröm? Det är ungefär lika knasigt som när Paris kollega drömde att hon hade sex med en fågel.

Är det här årets man 2008 eller?