Tänk vad allt kan vända snabbt.
Jag har känt mig så fantastiskt okreativ på det senaste. Så okreativ som man kan bli. Det var som att all idérikedom bara rann ur mig. Och det var jävligt jobbigt. Speciellt när man påbörjar en utbildning där det är ett krav att man ska vara kreativ.
Och det har varit så sjukt jobbigt. Att sitta där med sin projektgrupp i skolan och försöka pressa fram idéer. Men allt blir bara halvdant. Den där "yes-fan-vad-bra-detta-kommer-att-bli"-känslan vägrar infinna sig.
Men så för en vecka sedan, sakta men säkert, började känslan återkomma. Att jag och min projektgrupp träffades utanför skolan och umgicks (ja, umgicks - inte försökte pressa fram idéer), hjälpte en hel del. Och idag, när vi var på studiebesök på en reklambyrå, så kändes det... bra igen. Och jag tänkte att: "Ja, det är ju en sånhär miljö jag vill arbeta i".
För det är ju faktiskt så. Jag har ju bevisat för mig själv att det är i den här branschen jag ska finnas. Börjar man pilla med webdesign när man är 13 år och fortfarande blir lika tänd på det idag, så säger det väl något. Dessutom har jag ju jobbat med en annan jävla massa skit i tre år som inte hade ett dugg med webdesign eller reklambranschen att göra, för att se om jag verkligen ville satsa på min passion. Och nu vet jag. Jag kan inte tänka mig att jag jobba med något annat. Jag är en datanörd och jag blir lycklig av att arbeta framför en dator. Jag blir inte mer trött i skallen av det än av något annat jobb.
Min kreativitet är tillbaka (peppar peppar ta i trä). Inte bara för webdesignen, utan även för annat. Idag skrev jag en text om studiebesöket. Orden kom till mig. Och det var så jävla skönt. Nån dag kanske man ska försöka klå rekordet på 150-sidors berättelsen som jag skrev när jag var tolv år... Jag tycker dock fortfarande synd om min lärare som fick läsa en 150 sidor lång bok om tre tjejer och deras kärleksliv. Men jag är tacksam för att han gjorde det. Han var en bra lärare, Henrik. Han uppmuntrade sina elever. Han uppmuntrade mig till att vara mig själv. Även om han inte förstod det så påverkade han mig. Han kan ha varit en av de bästa lärarna jag någonsin haft.
Han får dock dela den titeln med min gymnasielärare Mona. Hon var en helt galen, men underbar kvinna! Alltid glad, kreativ och framförallt - den bästa egenskap som en lärare kan besitta - hon uppmuntrade sina elever. Även om jag hade en totalt galen idé som inte skulle funka i verkligheten så sa hon alltid: go for it! Och det blev ju inte alltid så bra... men jag hade försökt.
De människor som man har omkring sig, det är dom som formar en. På alla plan. Jag är glad att jag har haft turen att möta människor som tror på mig och uppmuntrar mig. Jag är glad att jag har föräldrar som kommer att stötta mig 100%, även om jag väljer att ge mig in en bransch som är jävligt snårig.
Äntligen kan jag andas ut. Jag behöver inte stressa fram min kreativitet. Den finns där när den finns där. Och den kommer till mig när jag inte pressar den.
Idag har det varit en bra dag. Jag och min projektgrupp har dessutom kommit på en vågad, men skitrolig idé till vårt informationsblad om skolan som ska tryckas upp. Det kommer bli så bra, det vet jag. Vi lär nog inte vinna tävlingen med den, men det spelar ingen roll... Vi ska göra något annorlunda och lite provocerande, och vår Graf design-lärare Marcus som är en nervös och stirrig typ, han lär ju skita ner sig när han får se vad vi har producerat. Hehe. I can't wait.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar