Den 31 oktober publicerade Aftonbladet ännu en otrolig artikel. Lysande journalistik. Hett ämne. Artikeln har den träffsäkra rubriken: "Han tvingades visa leg på Ica". Återigen får vi se exempel på den svenska journalistiken och dess briljanta ämnen. Jag menar, vem vill inte läsa om Per-Eric, en 77-årig stofil som var tvungen att visa legitimation på Ica då han skulle köpa lättöl?
Per-Eric, han är upprörd. Han har minsann handlat på Ica i 40 år och tolererar inte butikens agerande. Nu tänker han sluta handla i butiken, för att han var tvungen att visa leg. Det är en katastrof.
Ja, detta är en katastrof för Per-Eric. För Per-Eric har inget liv. Han går från hemmet, till butiken, och sedan går han hem igen. Han tar fram en gaffel, öppnar makrillsburken och sätter sig framför tv:n i sin gröna plyschfåtölj. Han väljer mellan "Så ska det låta" och "På Spåret" men fastnar för Ingvar Oldsberg. Klockan nio somnar han i fåtöljen med tv:n i bakgrunden och makrillsburken öppnad på bordet. Nästa dag vaknar han till en odör av gammal makrill och instängt tv-rum. Men idag är Per-Eric glad. Det är kalas i kyrkan. Han har fått uppgiften att köpa bröd, smör och lättöl till kalaset. Per-Eric spatserar iväg till Ica. Han köper Skogaholmslimpa, den är god tycker Per-Eric. Och så är den ju billig också. Det kan inte bli bättre. Han tvekar lite när han står vid ölen. Ska han välja Spendrups eller Pripps Blå? Efter några minuters funderande väljer han Spendrups. När han kommer fram till kassan är det fem människor framför honom. Per-Eric blir irriterad. Varför kan de inte ta in en kassörska till? Det är hutlöst att stå och köa såhär. Efter några minuter blir det Per-Erics tur. Det tog visst inte så lång tid i kön ändå, men det skulle han aldrig erkänna. Stolt lägger han upp varorna på bandet. Helst av allt vill han berätta för kassörskan att han minsann har köpt smör, bröd och lättöl för idag är det kalas i kyrkan! "Och jag har fått en uppgift! Jag fick ett ansvar!". Men Per-Eric är tyst, mumlar bara ett hej. Och då händer det oförklarliga, kassörskan ber om hans legitimation. "För vadå?" frågar Per-Eric. "För lättölen" svarar kassörskan. "Varför då? Det ser du väl att jag är över 18 år?" säger Per-Eric. "Tyvärr, det är en ny policy som vi har" replikerar kassörskan. Per-Eric blir mycket upprörd. Trots att han har legitimationen i den slitna, bruna plånboken från -75 i fickan, så vägrar han ta upp den. Hutlöst, tycker Per-Eric, hutlöst! Han säger till kassörskan att behålla varorna, han ska handla i en annan butik där man inte behöver visa legitimation. Och så spatserar Per-Eric därifrån, skakande av ilska. Han kan inte förstå hur kassörskan kunde vara sådär oförskämd. Nu måste han ju gå ända bort till Konsum som ligger 200 meter från Ica. På väg till Konsum blir Per-Eric inte mindre arg. Han vill upprättelse. Han vill ha en ursäkt. Han tänker att en kvällstidning vill nog ta upp en sådan här katastrof, de brukar ju skriva om sånna dära saker. Han bestämmer sig för att ta kontakt med Aftonbladet. Aftonbladet nappar direkt. Per-Eric myser. Han är nöjd. Nu får Ica skämmas för sina handlingar, och dessutom så kommer han ju med i tidningen. Det är minsann inte alla som gör det. Den här dagen slutade bra i alla fall.
[om någon är intresserad: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1136670.ab]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar