This is a girl I like.

Emelie raggade jag upp på nätet. Jag behövde någon att dela lägenhet med i Göteborg. Hon nappade, jag nappade, vi blev kombos. Hon flyttade från Helsingborg (eller om hon bodde i Malmö vid den tidpunkten) och jag flyttade från Jönköping. Vår första lägenhet var lite småsunkig, men ganska okej ändå. Ett par, tre, fyra (hm) fester, utspelade sig där. Efter x antal månader blev det dags för oss att leta ny lägenhet. Vi la ut en annons på någon söka boende-sida. Efter ett tag ringde en tjej från Sthlm till Emelie och erbjöd oss en superfin lägenhet att hyra i andrahand. Den låg mitt i stan, och var hyperfräsch (på bilderna alltså). Vi blev erbjudna visning, och det var den här tjejens "kompisar" som skulle visa lägenheten, eftersom hon själv skulle till NYC. Och just det, om vi ville ha lägenheten skulle vi betala 11.000 i deposition, innan vi hade fått varken nycklar eller kontrakt. Sa jag förresten att man aldrig kunde få tag i den här tjejen när man ringde henne, inte heller att hon fanns registrerad på Eniro eller liknande? Vi förstod ganska snart att hela grejen var en bluff. När händelsen kom upp på Insider i TV3 insåg vi att det fanns ett antal människor som gått på hennes lurendrejeri och glatt betalat 11.000:- till hennes konto.

Tiden gick, så småningom blev jag och Em erbjudna en mycket fin lägenhet i Linnéstan. Vi hyrde den i andrahand, och trivdes superbra. Den var stor, luftig och med ett underbart burspråk. Det enda negativa var grannarna. Under oss bodde en psycho-kärring som klagade på oss när vi duschade; "det låter ju så mycket i rören!". Om vi hade några vänner hemma på besök och satt och pratade och skrattade, så kom hon upp i sina fula morgonrock och med rött läppstift på tänderna och sa att hon inte klarar av detta psykiskt. Vi var SÅ HÖGLJUDDA (enligt tanten). Nåväl, bortsett från grannarna så trivdes vi bra. Jag och Em jobbade extra på samma jobb också, det härliga Sushi Kansai. Så vi behövde ju aldrig lida för att den ena av oss luktade fisk, vi luktade oftast fisk båda två och var vana vid lukten.

Här posar Em med sushi på vårt jobb. Ibland fick man jobba med ägarens mamma,
som var en av de värsta kvinnorna jag nånsin träffat. Hon stod ofta och
skrek på en. Man gjorde nämligen alltid fel. En gång hade hon lämnat en lapp,
den var skriven på svensk-japanska. Tro mig, det gick inte att tyda.

Efter ungefär 10 månader i Linnéstan så gjorde vi slut (som kombos, alltså) och flyttade till olika ställen. Fast vi hamnade bara två spårvagnshållplatser från varandra, så vi hade nära till varandra. Jag tror det var då vår vänskap riktigt utvecklades och växte. Ibland kan man missa hur någon är, när man bor ihop med den.

Idag bor jag tyvärr 20 mil ifrån Em, men varenda gång jag dyker ner till Göteborg så vill jag hälsa på henne. Jag var senast där för ett antal veckor sedan, vi gjorde barrunda och hann med Victoria, Skål och givetvis avslutade vi med Sticky. Em ville prompt ha vin i ett drinkglas, så det fick hon. Efter en sipp så skulle hon gå på toa, hon kom aldrig tillbaka utan hade åkt hem och däckat. Haha. Hon är en underbar tjej. Rolig, snäll, grym och väldigt underhållande! När blir nästa party, Em?

[Jag måste givetvis passa på att göra lite reklam för Em. Hon jobbar som fotograf, här är hennes webbsida: http://www.emeliemoberg.se/]